fredag 28 juli 2017

Till mellanmjölkens försvar eller att spara lagom

Mellanmjölk är vissa sammanhang ett skällsord. Konstigt tycker jag. Mellanmjölk är ju ett genialt grepp av mejeriindustrin. Ytterligare en produkt att sälja och fler valmöjligheter för oss konsumenter. Tänk om vi bara kunde välja mellan det ena eller det andra? Tänk om ”mellanmjölk” inte fanns? Jag tror inte särskilt mycket på det där om att lagom svenskt. Ordet kanske är det, men om jag kollar ut i världen kan jag se en hel världsreligion som tillber den gyllene medelvägen. Måttlighet, dvs. lagom är en grundpelare i t.ex. buddismen. Buddha levde först ett liv i överflöd och därefter ett asketiskt liv och kom fram till att lagom är bäst. I grekisk filosofi pratade även Aristoteles om den gyllene medelvägen.

Häromdagen fick en av mina favorittwittrare nog av sparkvoter och skickade iväg en protesttweet. Flera hakade på och tyckte att det gått för långt. Man ska spara lagom tyckte någon.

Mitt sparande och mina sparkvoter har verkligen varierat genom åren. Jag började nog ganska lugnt. Snabbt fick jag smak och trappade upp sparandet. Jag började se min ekonomi som ett företag. Kan jag slimma? Har jag onödiga utgifter? Jag gick igenom mina autogirobetalningar för att se vilka utgifter jag hade. Där upptäckte jag att jag utan att veta det varje månad betalade in en summa till Ancestry. En sajt för släktforskning. Jag hade tackat ja till att testa en månad men missat det finstilta att abonnemanget fortsätter om jag inte säger till. Jag såg också att många små utgifter blir en större summa, så jag sa upp flera avtal och prenumerationer som jag bedömde att jag inte behövde.

Nu kunde jag lägga ännu mer pengar i den berömda pengamaskinen. Ja tack till ekonomisk trygghet! För att kunna öka sparandet nu behövde jag se över mitt vardagsspenderande. Använde jag onödigt dyra tjänster? Jag klippte mig t.ex. för 550 kr var sjätte vecka. Om jag hittar en annan frisör som tar 300 kr sparar jag 250 kr varje klippning. Om jag bara tränar varannan vecka på SATS och ändå betalar 550 kronor i månaden blir det dyr träning. Så där har jag hållit på i flera år nu. Jag har fått in ett sunt kritiskt tänkande kring min ekonomi och det tack vare mina hardcorespararår.

Trots att jag gjort många aktiva ekonomiska val och twittrat om traderaförsäljningar hit och dit har jag inte levt ett snålt liv. Jag äter ute nästan varje lunch (när jag jobbar) och jag åker utomlands varje år. Jag sparar fortfarande mycket av min lön, men inte lika mycket som förut. Jag har landat i att ett lagom är bäst för mig. Mina år av besatt sparande har dock lagt grunden för de ekonomiska val som jag kan göra idag. Det hjälpte mig att komma igång och lärde mig ekonomiskt tänkande. Det är de åren som gjort att jag kan spara lagom idag. Så kör på med sparkvoter och matlådor.


Jag sparar minst 25 procent av lönen om det går och jag vet att livskvalitet inte behöver kosta pengar. En promenad längs Mälaren med en kaffetermos är inte bara sparad krona utan även just livskvalitet. Jag har testat mig fram till den gyllene medelvägen och där går jag nu.

söndag 23 juli 2017

Är sparande bara för vita privilegierade män?

Lyssnade på Onkel Toms stuga avsnitt 23 häromdagen och hörde att han fått en del kritik i Facebookgruppen Downshifting Sweden. I gruppen Downshifting Sweden finns männsikor som vill leva ett enklare liv, jobba mindre och konsumera mindre. Precis som bloggaren Onkel Toms stuga. Dock verkar många där tycka att Onkel Tom försöker nå sin frihet på fel sätt.

Jag är inte själv med i gruppen så jag har inte läst diskussionen. Förstår jag Onkel Tom rätt handlar det om misstänksamhet mot aktiesparare. Dessa är privilegierade vita män med höga löner. Aktiesparande leder till att svaga grupper blir ännu svagare. Förstod jag rätt drabbas till exempel arbetargrupper som vårdbiträden negativt av att vi investerar i aktier.

Jag känner mig splittrad inför sådana resonemang. Allt är inte svart eller vitt. Om vi fördjupar diskussionen lite så finns det betydligt fler nyanser. Jag är förvisso en vit privilegierad man idag. Samtidigt har jag en klassbakgrund som inte gett mig tillträde till varken akademien eller den ekonomiska kunskapen. Min mor var städerska när jag var ung. Jag hade inga pengar till körkort när jag fyllde 18 år. Jag gick inte gymnasiet och när många andra började på universitet hade jag tillfälliga jobb eller A-kassa.

Min vändning kom först i 30-årsåldern. Jag började läsa på komvux och senare på universitet. Det tog nästan 8 år innan jag fick den utbildning som jag har idag. Ni kan inte fatta vilken grej det här var för mig. Otroligt stort. Det blev möjligt för att jag lyssnade på människor som sa att jag kunde klara av det. De sa till och med att många fler skulle kunna göra det här om de bara fick veta det.

Min mor som idag är pensionär känner så klart till att jag investerat mig till en miljon kronor. Hon är lika stolt som jag är. Hon sparar själv lite i fonder och hon tycker att det går bra. Ibland har hon sålt av och använt vinsten till något. Hon tycker så klart inte att jag har gjort något fult som sparat mig rik. En gång sa hon att min mormor skulle ha älskat det här. Mormor var fattig och kämpade för att även arbetarklassens barn skulle ha förutsättningar att bli rika.

Jag föreställer mig att det finns en intellektuell akademisk överklass som omedvetet kämpar för att cementera bilden av arbetarklassen eller underklassen som obenägna att ändra sin situation. Man argumenterar kompromisslöst om att de inte kan. De vill förstås inte att folk ska vara fast i sina klasser på riktigt, men att berätta för människor om och om igen att de inte kan riskerar förstås att bli en sanning eller en självuppfyllande profetia. ”Det är bara vita privilegierade män med en lön på 45000 kr i månaden som kan spara.”

Jag vill vara en del i den rörelse som demokratiserar sparandet. Jag vill vara med och sprida budskapet att ”alla” kan spara pengar. Jag vill motarbeta historien om att vi inte kan. Jag vill inte vara en vit privilegierad man som behåller kunskapen för mig själv. Jag har ju själv knäckt koden och lärt mig massor om aktiesparande. Jag har blivit miljonär! Jag har tagit mig rätten att ta del av Wallenbergarnas vinster. Varför skulle jag inte det? Varför skulle jag ställa mig vid sidan och låta pengarna stanna där de alltid har varit?

Vi måste alla hjälpa till att göra sparandet tillgängligt för alla grupper i stället för att se det som något som alla inte kan. Eller något som per automatik är dåligt för världen. Om fler började aktiespara skulle fler kunna ställa etiska krav eller investera i jämställda bolag.


Jag är glad att jag är född i en tid och i ett land där förutsättningar har funnits att förändra min situation. Jag är glad för de människor som har berättat för mig att jag kan. Jag vill tacka genom att själv sprida det budskapet och inspirera. Alla ska ha kunskapen att kunna investera i aktier. Alla ska kunna köpa aktier i SEB eller i Atlas Copco och få en del av Wallenbergs vinst.

lördag 22 juli 2017

Min utdelningsinkomst 2017

Igår frågade bloggaren Spara klokt sina twitterföljare hur mycket utdelningar de förväntas få 2017.

Sist jag kollade skulle jag ligga på drygt 55000 kronor 2017. Något jag tidigare twittrat om och som jag stolt delade med mig av igår. Jag började spara 2009 och hade då noll kronor. Min lön då var runt 26000 kr/mån. Nu har jag betydligt bättre lön och kan spara ännu mer än vad jag gjorde då. Snöbollen växer på flera sätt med åren.


Trots att jag vet ungefär vad mina utdelningar kommer att ligga på i år var jag tvungen att räkna igen. Det är ju så förbaskat kul! Hittills i år har jag fått 40371 kr. I höst och i vinter väntar ytterligare 16120 kr. Totalt blir det vid årets slut 56491 kronor. Den summan delar jag på 12 månader och ser då att min passiva inkomst nu är uppe i 4707 kronor i månaden.

Läs även Framtidsfeministens inlägg om hennes pengamaskin. 4,8 miljoner kronor ska ge henne 20000 kronor i månaden. Inspirerande. Dit kan vi nå!

Hur mycket har du fått ihop?

fredag 21 juli 2017

Sålt mitt innehav i Nordea

Förra veckan hade jag en omröstning på Twitter där jag ställde frågan om vilken bank man föredrar att äga som aktieägare. Anledningen att jag ställde frågan är att jag har börjat fundera på ett av mina egna bankinnehav.



Jag har haft Handelsbanken och Nordea i ca 2-3 år. Nordea har en hög direktavkastning och var den bank som mina följare på Twitter tyckte näst bäst om. Jag har dock lagt märke till att människor i min omgivning verkar hysa agg mot Nordea. Det kanske är en populär bank bland oss aktieägare, men ute på stan är Nordea inte lika populära.

Nyligen skrev Expressen en artikel om att var tredje Nordeakund i Danmark överväger att lämna banken. Missnöjet mot Nordea är stort i Danmark. I Sverige har staten bytt ut Nordea mot Danske bank och LO har hotat att flytta sina pengar från Nordea.

Jag reagerade själv när Nordea hamnade i blåsväder angående skatteflykt. När jag funderar över vad jag hör folk säga, vad jag läser och vad jag själv tänker blir jag nojig. Kommer Nordeas stil verkligen att hålla i längden? Vad har de egentligen för värdegrund på Nordea? Jag vill inte ta någon risk så jag hoppade av mitt aktieägande i Nordea förra veckan.

Istället köpte jag en annan bank, kanske inte heller så populär, men som känns bättre för mig. Det blev Swedbank som också har en bra direktavkastning och där flera i min närhet är kunder. Lätt att hålla koll på kundnöjdhetenmed andra ord.

Kortsiktigt var bytet väldigt bra då Nordea rasade igår. Långsiktigt får vi se men det känns i alla fall bättre för mig.

Handelsbanken var för övrigt den bank som mitt Twitter föredrog allra mest. Där har jag inga andra planer än att behålla.

måndag 17 juli 2017

Tjänade 2389 kr på förrådet!

Den här månaden tog jag tag i förrådsstädningen på allvar. Vi har nyligen slagit ihop två hem och jag har en hel del saker över som inte får plats i lägenheten. Mer än du tror kan säljas på auktionssajt eller på Blocket.


Allt går förstås inte att sälja och en del saker ger så lite pengar att de inte är värt besväret. Jag tror att det var Isabella Löwengrip som i någon podd pratade om att tänka på att inte konsumera för mycket, men även sa att man ska tänka på VAD det är man konsumerar. Vad är andrahandsvärdet?

När jag konsumerar köper jag ofta designprydnader, antikviteter, samlarsaker etc. Dessa har ofta ett bra andrahandsvärde och när jag tröttnat kan jag sälja dem och till och med göra en liten vinst. Som med en aktie. :)

Den här månaden har jag fått ihop 2389 kronor på Tradera. Det räddar mitt sparande den här månaden som annars skulle ha blivit 0 kronor.

Jag har massor av mer saker i förrådet som jag ska sälja men nu tar jag paus. Bättre att invänta nästa lön så att folk kan buda ordentligt.

Vad har du i förrådet eller byrålådan som du kan förvandla till pengar? Semestern kanske är en bra tid att ta tag i en rejäl förrådsgenomgång?

söndag 16 juli 2017

Vilka livsmedelskedjor gillar mina vänner på Facebook?

Jag låg och slösurfade och fick plötsligt idén att kolla vilka av livsmedelskedjorna som mina vänner gillar på Facebook?

När jag ändå var inne på sidorna passade jag även på att kolla hur många gillare varje kedja har.

Av mina facebookvänner blev det COOP som tog hem en storseger. COOP verkar ha lyckats bra på sociala medier och har näst flest gillare efter Ica. För några år sedan minns jag att COOP körde en del kampanjer på Facebook där man bland annat kunde klicka hem ett paket gratis COOP-kaffe åt en vän. Jag fick faktiskt själv hämta ut ett paket gratis kaffe på COOP tack vara min mor.

Antal gillare hos mina facebookvänner:

1. COOP - 24 vänner gillar COOP (240 463 personer gillar COOP)

2. Ica - 8 vänner gillar Ica (296 852 personer gillar Ica)

3. Willys - 4 vänner gillar Willys (157 262 personer gillar Willys)

4. Lidl - 3 vänner gillar Lidl (193 212 personer gillar Lidl)

5. Hemköp - 1 vän gillar Hemköp (18 697 personer gillar Hemköp)

6. Netto - inga av mina vänner gillar Netto (14 542 personer gillar Netto)

Hur ser det ut bland dina vänner?

lördag 15 juli 2017

Plus minus noll!

Jag gillar ekonomiska utmaningar i vardagen. Som att gå plus minus noll under en helg. Den här lördagen har jag köpt två vinflaskor för 206 kronor och ätit en kallrökt lax med en starköl på restaurang för 194 kronor. Samtidigt har jag några auktioner ute på Tradera varav två redan har bud på 390 kronor. Om jag får bara 10 kronor till har jag gått plus minus noll på den här helgen. Med tanke på att de flesta bud på Tradera läggs sekunderna innan en auktion går ut är chansen stor att jag går plus. Återkommer imorgon.

Hur utmanar du vardagen ekonomiskt?

fredag 14 juli 2017

VD på SEB i Aktuellt: Man kan köpa banken!

Sitter och kollar på Aktuellt då plötsligt ett inslag om SEB.s rapport kommer. Kolla gärna inslaget på SVT för det är absolut sevärt. Inslaget är såklart vinklat till att det är något negativt att SEB har gjort så stor vinst. I inslaget pressas vd Johan Torgeby av reportern. Banken har gjort enorma vinster och avser dessutom att göra ännu större vinster i framtiden. Reportern frågar med vass ton vilka småsparare som kan räkna med att tjäna så mycket på bankräntan? Torgeby svarar snabbt: man kan köpa banken.

I studiodiskussionen efteråt konstateras att det uppenbarligen är lönsammare att äga en bank än att ha sina pengar i den. Jag hade önskat att Torgebys förslag hade förklarats. "Man kan köpa banken".

SVT borde bli bättre på att demokratisera sparandet. Med "att köpa banken" menar Torgeby att vem som helst som vill kan köpa aktier i SEB och därmed själv ta del av den stora vinst som SEB gör. Som aktieägare får jag del av vinsten genom de årliga aktieutdelningar som görs. Utdelningarna har betydligt bättre ränta än vanliga sparkonton. Men det är få som vet om det. Varför? Jag tror att det beror på att det aldrig pratas om det i det offentliga samtalet. I medier eller för den delen i utbildningssystemet.

Unga Aktiesparare gör i det tysta ett stort jobb för att demokratisera aktiesparandet. Det pratas ofta om det i podden #pratapengar. Tyvärr är det en lång bit kvar innan de stora massorna har kunskapen. Vi är relativt få som vet att möjligheten finns att ta del av min banks vinst eller av andra "kapitalisters" vinster..

Jag är uppvuxen i en konsumfamilj. Jag minns hur min mamma samlade kvitton i en glasburk. I slutet av året skulle kvittona lämnas in och så fick man återbäring. I Konsum var kunderna ägare och fick ta del av vinsten. Minsann!

Som ung och utflyttad från hemmet fortsatte jag att handla blåvita varor på Konsum. Även om det alltid tycktes vara mer folk och färggladare på Ica mittemot. Jag minns den dag jag var otrogen första gången. Vilken underbar känsla!

Idag handlar jag nästan alltid på Ica. Jag har köpt aktier i bolaget och precis som kunderna på COOP får jag en gång om året tillbaka lite pengar. Min återbäring får jag i utdelningar. Ett bra koncept får jag säga. Att få tillbaks pengar alltså.

Vad konsumerar du som du även kan äga och ta del av vinsten?


H&Ms kundtjänst och skärgårdsutflykt

Det första jag gjorde när jag vaknade idag var att gosa med min bebis och min sambo. De är det bästa som har hänt i mitt liv. Ingen rikedom går upp mot dem.

Efter att vi vaknat till ville min sambo ringa H&Ms kundtjänst. Hon ringer ofta dit och jag passar gärna på att göra Peter Lynch-spaningar. Idag gällde det två saker. För det första hade hon sett en ny klänning, men den fanns bara i en storlek. Efter en stund fanns den inte alls. Var den redan slutsåld? För det andra hade hon beställt två paket och nu undrade hon om det skulle gå att skicka returerna i bara ett paket?

Svaret på klänningen var att det troligen rörde sig om en äldre modell som kommit tillbaka från någon retur eller någon butik. Klänningen kommer inte tillbaka men telefonisten uppmanade henne att ändå hålla utkik i appen efter eventuella returer. Vad gäller paketet gick det naturligtvis bra att skicka returerna i ett paket så länge bägge retursedlarna var med. H&M har alltid trevlig personal i sin kundtjänst. Jag upplever dem som väldigt trevliga och hjälpsamma.

Efter det passade jag på att kolla nyheter på Placera. Skanska vinstvarnade och Clas Ohlsons försäljning steg 2% mot förväntade 5,6%. I går rapporterade Castellum och kom in bra men aktien gick ändå ner. Jag har inte orkat ta reda på varför?

Idag blir det ännu en nästan gratis skärgårdsutflykt med SL. Vi tar pendeltåg och buss ut till Dalarö. Den här månaden har vi haft väldigt många utgifter men nästa månad ser bättre ut. Då ska jag storspara och åka på semester till Österlen med lilla familjen.

onsdag 12 juli 2017

Farbror Fri och Onkel Toms stuga som skattesmitare.

Som så många andra har jag lyssnat och reflekterat till senaste podden av Onkel Toms stuga. Där analyseras Oskar Lindbergs medverkan i Aftonbladet. Jag har också läst början av Flashbacktråden om Oskar. Kortfattad förenklad summering: en person sparar ihop så pass mycket pengar att han genom att leva snålt kan sluta jobba. En del av reaktionerna har handlat om att de som gör så inte bidrar till samhället eftersom de inte betalar skatt.

Jag har sparat i aktier sedan 2009. Jag har en dröm om att kunna arbeta mindre i framtiden. Kanske till och med kunna gå i pension en bra bit innan jag fyller 65 år. När jag en smutsig dröm? Jag behöver också bearbeta det jag hört i Onkel Toms podd.

Jag frågar mig om det rent av är en bred uppfattning att sparhjältar som Onkel Tom och Farbror Fri är skattesmitare? Jag har alltid sett det som positivt att jag hardcoresparat och pensionsbolagen spelar ju hela tiden på en lyxig och tidig pension i sin reklam. Folk från både höger och vänster blir ändå provocerade. Till och med sparekonomer!

Första gången jag hörde resonemanget om skattesmitare var i #sparpodden 166 då bloggaren Onkel Toms stuga var med. Onkel Tom berättade om hans projekt att spara sig fri för att slippa ekorrhjulet. Det handlade mycket om att syna konsumtionen, men också om att ha ett sparkapital att leva på. Ca 42.20 in i avsnittet erkänner Nordnets sparekonom Joakim Bornold att han blir provocerad. Bornold säger bland annat att ”man blir ju lite tärande på samhället, du trycker ju inte själv in skattemedel på samma sätt som oss andra”. Peter Benson lägger till: ”du håller inte konsumtionshjulen snurrande”.

Jag måste koppla det här till mig själv. Är det jag håller på med ett planerat svek mot samhället? Planerar jag en rymning?

Jag arbetar och betalar skatt. En del av den lön jag får efter att jag betalat min skatt investerar jag i aktier. För det får jag betala skatt en gång till. Men eftersom jag förmodligen får bra med avkastning från mina aktier är det såklart värt det. Men som aktieägare tar jag väl också ett ansvar? Ett ansvar utöver att vara en löneskattebetalare. Jag är med som en finansiär och tar risk med mitt eget kapital. Jag kan faktiskt känna mig lite stolt när jag passerar en byggarbetsplats och ser Skanska arbeta på ”samhällsbygget”. Jag är med här! Jag får betalt för det. Jag förtjänar det.

Om jag är en duktig lönearbetare och får en bra löneutveckling som gör att jag kan trycka in mer pengar i svenska företag betalar jag mer och mer skatt. Den dag mina investeringar har gett så pass mycket avkastning att jag kan gå ner i arbetstid tänker jag göra det med gott samvete. Jag är ingen rymmare. Jag är en samhällsbyggare. Så ser i alla fall jag på saken.

Vad tänker du om det här? Är det ok att spara sig till att kunna arbeta mindre?

Avslutar med en klassisk reklam för Lotto. Det är trots allt många som drömmer. Inte bara vi sparare. Njut av ”du har ju hela helgen på dig”. Skippa dock Lotto!


https://www.youtube.com/watch?v=w10wRig4ORc

SL-utflykt och #sparadkrona

Som nybliven förälder och ny större lägenhet har det varit en urusel sparmånad. För att överhuvudtaget kunna spara något har jag lagt ut ett gäng auktioner på Tradera.

Vi kör även lågbudget vad gäller utflykter utan att dessa blir så mycket tråkigare. Idag gör vi en SL-utflykt och åker kollektivt hela vägen till Vaxholm. Med oss tar vi slicade fryspizzor som vi köpt på erbjudande två pizzor för 30 kr. Upphottade med lite chili och olivolja blir de supergoda!

Just SL-utflykter (Sthlms länstrafik) är ett superbra sätt för oss som bor i Stockholm, och som ändå köper SL-kort, att ta oss långt ut. Man kan exempelvis ta sig till pärlor som Dalarö, Vaxholm, Sigtuna eller den kända ändhållplatsen Ankarudden i Nynäshamn. Tar man med sig matsäck blir utflykten härligt billig och mysig.


Har du något billigt semesterknep?