söndag 23 juli 2017

Är sparande bara för vita privilegierade män?

Lyssnade på Onkel Toms stuga avsnitt 23 häromdagen och hörde att han fått en del kritik i Facebookgruppen Downshifting Sweden. I gruppen Downshifting Sweden finns männsikor som vill leva ett enklare liv, jobba mindre och konsumera mindre. Precis som bloggaren Onkel Toms stuga. Dock verkar många där tycka att Onkel Tom försöker nå sin frihet på fel sätt.

Jag är inte själv med i gruppen så jag har inte läst diskussionen. Förstår jag Onkel Tom rätt handlar det om misstänksamhet mot aktiesparare. Dessa är privilegierade vita män med höga löner. Aktiesparande leder till att svaga grupper blir ännu svagare. Förstod jag rätt drabbas till exempel arbetargrupper som vårdbiträden negativt av att vi investerar i aktier.

Jag känner mig splittrad inför sådana resonemang. Allt är inte svart eller vitt. Om vi fördjupar diskussionen lite så finns det betydligt fler nyanser. Jag är förvisso en vit privilegierad man idag. Samtidigt har jag en klassbakgrund som inte gett mig tillträde till varken akademien eller den ekonomiska kunskapen. Min mor var städerska när jag var ung. Jag hade inga pengar till körkort när jag fyllde 18 år. Jag gick inte gymnasiet och när många andra började på universitet hade jag tillfälliga jobb eller A-kassa.

Min vändning kom först i 30-årsåldern. Jag började läsa på komvux och senare på universitet. Det tog nästan 8 år innan jag fick den utbildning som jag har idag. Ni kan inte fatta vilken grej det här var för mig. Otroligt stort. Det blev möjligt för att jag lyssnade på människor som sa att jag kunde klara av det. De sa till och med att många fler skulle kunna göra det här om de bara fick veta det.

Min mor som idag är pensionär känner så klart till att jag investerat mig till en miljon kronor. Hon är lika stolt som jag är. Hon sparar själv lite i fonder och hon tycker att det går bra. Ibland har hon sålt av och använt vinsten till något. Hon tycker så klart inte att jag har gjort något fult som sparat mig rik. En gång sa hon att min mormor skulle ha älskat det här. Mormor var fattig och kämpade för att även arbetarklassens barn skulle ha förutsättningar att bli rika.

Jag föreställer mig att det finns en intellektuell akademisk överklass som omedvetet kämpar för att cementera bilden av arbetarklassen eller underklassen som obenägna att ändra sin situation. Man argumenterar kompromisslöst om att de inte kan. De vill förstås inte att folk ska vara fast i sina klasser på riktigt, men att berätta för människor om och om igen att de inte kan riskerar förstås att bli en sanning eller en självuppfyllande profetia. ”Det är bara vita privilegierade män med en lön på 45000 kr i månaden som kan spara.”

Jag vill vara en del i den rörelse som demokratiserar sparandet. Jag vill vara med och sprida budskapet att ”alla” kan spara pengar. Jag vill motarbeta historien om att vi inte kan. Jag vill inte vara en vit privilegierad man som behåller kunskapen för mig själv. Jag har ju själv knäckt koden och lärt mig massor om aktiesparande. Jag har blivit miljonär! Jag har tagit mig rätten att ta del av Wallenbergarnas vinster. Varför skulle jag inte det? Varför skulle jag ställa mig vid sidan och låta pengarna stanna där de alltid har varit?

Vi måste alla hjälpa till att göra sparandet tillgängligt för alla grupper i stället för att se det som något som alla inte kan. Eller något som per automatik är dåligt för världen. Om fler började aktiespara skulle fler kunna ställa etiska krav eller investera i jämställda bolag.


Jag är glad att jag är född i en tid och i ett land där förutsättningar har funnits att förändra min situation. Jag är glad för de människor som har berättat för mig att jag kan. Jag vill tacka genom att själv sprida det budskapet och inspirera. Alla ska ha kunskapen att kunna investera i aktier. Alla ska kunna köpa aktier i SEB eller i Atlas Copco och få en del av Wallenbergs vinst.

5 kommentarer:

  1. Det finns många nyanser till det du skrev inledningsvis som skulle behöva till inledningsvis för att inledningen ska bli helt korrekt (de har exempelvis inte sagt att jag gör direkt fel, ...). Men du drar trots allt väldigt riktiga slutsatser.

    Att demokratisera sparandet som du säger är en mycket relevant term.

    För mig är det socialismens fulsida som lyser igenom i den här typen av debatt och inlägg. Något där grupper och etiketter finns för att tjäna de som vill göra människor till en maktbas.

    Vi vill skapa starka individer.

    SvaraRadera
  2. Jo, jag vet att inledningen inte täcker debatten. Det blev i alla fall ett sidospår. Tack för kommentaren hur som helst. Och för en bra podcast! :)

    SvaraRadera
  3. Via aktier kan ett vårdbiträde köpa in sig i sin arbetsgivare och försöka förändra den vägen - om man är missnöjd med arbetsgivaren.
    Förutom om arbetsgivaren är staten... Då får man acceptera sin situation eller byta arbetsgivare. Vad är bäst för den anställde?

    Hälsningar,
    Statligt anställd som håller på att få ett nervöst sammanbrott över all ineffektivitet

    SvaraRadera
  4. Så länge man inte sitter Fingerptints styrelse är det nog en god idé att köpa aktier i sin egen arbetsgivare. :)

    SvaraRadera
  5. Jag håller helt och hållet med om problematiken med en (pseudo-) intellektuell akademikerklass vars identitet i stort bygger på deras fördomar om arbetarklassen och deras självpåtagna roll som dess beskyddare.

    Min mor har gjort en liknande resa som dig under min uppväxt och som forskare (samma sits som Therese) kan jag konstatera att det största hindret för social rörlighet är den här typen av fördomar om investeringar och oförstående för företagsamhet.

    SvaraRadera